onsdag 9 februari 2011

En dag...

En dag när du öppnar tidningen,
och läser igenom dödsannonserna,
kommer du att se ditt namn.
Men oroa dig inte, mitt är bredvid.
En morgon kommer du att inse,
att din kropp inte rör sig längre,
och att du troligen aldrig gör det igen.
Men oroa dig inte, jag gör det inte heller.
En natt kommer du inte att drömma,
och inte stänga dina ögon,
för att sjunka in i dina fantasier.
Men oroa dig inte, jag slutar också drömma.
En kväll finns det ingen röst,
och du kan inte längre prata,
inga toner lämnad din mun.
Men oroa dig inte, jag talar inte heller.
Någon gång är det sant det de sa,
att du faktiskt är död,
och din gravsten står upprest på din kropp.
Men oroa dig inte, jag följer med. 

1 kommentar:

  1. Jag älskar verkligen den stämningen i dikten att även om det är ett sorgligt ämne så finns det alltid någon som följer med denna person. Att det ändå finns en tröst där, en varm famn hur tragiskt det än har gått till. Sedan får man ju förstås tolka vem det är som följer en. :)

    SvaraRadera